Cookies help us give you the best experience of our site. However, you can change your cookie settings in your browser depending on your preferences. Please read more about our cookies in our Cookie Policy.

13:38 | March 7, 2011

Förlossningstankar

Klart jag önskar att jag var  1,80 lång och hade en söt liten babykula. Men nej så är det dessvärre inte. Jag är ordentligt svullen och har ca 10 cm till att lägga ut sa barnmorskan. Jag har gått upp ca 13 kg i vikt och räknar bestämt med att gå upp några till.

Beträffande för förlossning så är jag öppen för de flesta förslag. Skulle det bli ett snitt, javisst.

Men det som jag har hunnit spana lite på är Danderydsmetoden, profylax och lustgas. Jag är rädd för epidural och att bli rädd för värkarna istället för att se den som “okej en mindre kvar”. Om jag blir blockerad av smärta så kommer ju allt låsa sig och gå åt helvete rent strategiskt. Så jag kommer gå Profylax och föräldrakurs samt amningskurs för att veta så mycket som möjligt om de flesta av metoderna. Så jag är ordentligt förberedd.

Snart ska jag sätta mig in i hela Försäkringskassa-debacklet också. men nått kul ska man väl ha kvar …

Front show

Side show

0 kommentarer



11:01 | March 7, 2011

Ni missar väl inte…

0 kommentarer



10:20 | March 7, 2011

EQ

Nu ska jag bli frisk en gång för alla

Vet ni vad. Jag lyssnar på er, nu jobbar jag hemifrån för att bli frisk. Jag har blivit sjukskriven av min husläkare. Om inte ni hade varit så uppmanande hade jag säkert sprungit iväg och jobbat. Calle är väldigt glad för att jag tar det lugnt. Han är någonstans konstant orolig. Jag kan vara lite korkad ibland och glömma bort att jag är duplicerad. Jag fattar ju inte längre beslut för bara en person utan för två. Det kan ta ett tag innan man emotionellt förstår det.

Nu när jag väntar mitt första barn kan jag ibland fundera på varför jag inte gjorde det här tidigare i livet. Men jag tror det är nog lite precis som jag skrev ovan. Emotionellt har man inte varit redo eller förstått. Jag har varit alldeles för intresserad av mig själv för att kunna fokusera på någon annan. Vid det här laget i livet är jag ganska mätt på mig själv som person men nyfiken på en annan. Dessutom är ju bonusen i hela föräldraskapet att se vem man blir och utvecklas till i en “flersamhets-relation”. Hur kommer jag att vara som mamma och som mamma i relation med en pappa?

Jag kommer ju faktiskt någonstans bli förälskad i mig själv igen, fast i en yttre fysisk form och det kan inte kännas mer spännande och rätt. Jag är helt till freds med att sätta mig i andra hand, det måste väl ändå vara ett tydligt tecken på mognad? Jag har varit livrätt att säga ordet men jag tror faktiskt att jag är VUXEN nu.

Kolla vad en fin läsare precis skrev på min gamla blogg:

…Du skriver fantastiskt och jag älskar att du uppdaterar så ofta och bra. Du är faktiskt väldigt inspirerande som kvinna och det vill jag att du ska veta. Sedan jag började följa din blogg har jag blivit mer positiv och glad, det har gjort mig lyckligare och det vill jag att du ska veta.

Vet ni hur lycklig jag blir när jag hör sånt? Jag blir både rörd och stolt. Om en promille av det personen ifråga skrev stämmer. Då är jag väldigt glad över att ha börja blogga. TACK FÖR FÖRTROENDET.

0 kommentarer



07:22 | March 7, 2011

Inlandsförälder

Nu ska jag försöka reda ut begreppet lite vad jag menar med “Inlandsförälder”. Jag ser det som ett generellt begrepp det är delvis riktat till just mina egna föräldrar. Tro mig jag älskar mina föräldrar, inget annat. Men deras “inlandsföräldradrag” förvandlar mig att bli en tonårs-trots-dotter när de vänder den kinden till.

Det finns personlighetsdrag hos “Storstadsföräldern” som inte heller är allt för smickrande men nu pratar vi “inlandsförälder”.

Jag tror problematiken uppstår när man själv bott i storstan ett tag. För att man får lite perspektiv och kanske känner sig rentav lite ballare. Så problemet ligger ju helt klart lite hos en själv också. Men nu har jag bott i Stockholm i 13 år så det där att jag är ballare än “lantisar” har liksom släppt för länge sen. Men ju längre jag varit borta från föräldrahemmet, ju mindre blir deras perspektiv i takt med att de blir äldre. Så det blir svårare att utläsa vad som är ren gubbighet och vad som är “inlandsföräldradrag”. Kombinationen är inte alltid så smickrande.

  • Ett tag exempelvis så envisades de att ha med sig termos och egna smörgåsar när de kom hit och hälsade på. Även fast allt fanns här i lägenheten.
  • De tycker inte om att köra bil i stan. De tycker heller inte om min körstil i stan.
  • Pappa tycker inte om restauranger “med vita dukar”. Vad nu det betyder, men jag antar att han refererar till någon gång han av misstag hamnade på Operakällaren på 80-talet och inte kände sig tillräckligt uppklädd. Då får alla andra restauranger lida för det.
  • Går de på stan för att handla kläder åt sig själva så handlas det bara kläder på de klädkedjor som redan finns på hemorten.
  • De sover över hemma hos mig fast de mycket väl har råd att bo på hotell. Vilket hade varit skönare för alla inblandade.
  • De är kändisimponerade och tycker inte det är konstigt att säga “titta” den kände och personens namn högt. Fast att denne kanske står mindre  än två meter ifrån dom.

Rent generellt så tror jag att “inlandsföräldern” är lite räddare och lite mer hämmad än storstadsföräldern. Men det beror också på angreppssättet av storstan.

Exempel: Åker mamma upp själv med tåg så tar hon sig utan problem via tunnelbana och tvärbana hem till mig om hon måste transportera sig så. Hon hittar även bra inne i city. Skulle jag däremot hämta henne med bil vid centralstationen så stänger hon av hennes orienterade och självständiga del av hjärnan. Hon förstår inte alls var hon är även om hon står mitt på Sergelstorg och kan inte hitta en meter åt något väderstreck utan min hjälp.

Inlandsföräldern förstår inte att de begränsar och självvalt marginaliserar  sin egen roll när de passivt lämnar över sig själva till ens våld. Vilket jag aldrig tvingat dem att göra. De är ju precis som jag en vuxen människa och de har oerhört mycket mer Stockholmskännedom än de flesta andra inlandsföräldrar.

Är man hemma och hälsar på hos dom så är de ju fullt fungerande, självständiga människor. Då sitter de inte bara och väntar på vårt nästa drag. Precis som det borde vara. Varför är det så?

Har ni fler exempel på “inlandsföräldra-drag”?

0 kommentarer




05:54 | March 7, 2011

Calle är vikarie

Missa nu för allt i världen Calle som är vikarie för Jacob ÖqvistThe Voice. Varje morgon i två veckor.

0 kommentarer