Cookies help us give you the best experience of our site. However, you can change your cookie settings in your browser depending on your preferences. Please read more about our cookies in our Cookie Policy.

13:32 | March 10, 2011

Telepati?

Telefontelepati

Calle och jag har kommit till det där stadiet i relationen då man känner på sig att det är han som ringer innan man sett vem det är. Kul tycker jag. I övrigt är mina telepatiska förmågor begränsade. Mina skills sträcker sig till att läsa av stämningen i ett rum/situation. Det är dock ingen garanti för att jag handlar rätt. Jag är bättre än förut men usch så många grodor som flugit ur den här munnen…

Tydligen ska empatiska drag vara sammanlänkade med ens drömliv har jag hört. Jag vet inte om det är sant men det lät vettigt. Om du har ett aktivt drömliv har du lättare att känna av nyanser/stämningar i vardagen än om du inte har det.

Tack förresten! För att ni är sådana aktiva läsare, jag tar in och läser varje kommentar så fortsätt med det. Det ger utdelning, jag lyssnar på er. Känner mig mycket säkrare nu på att föda den naturliga vägen.

Vi kanske ska köra en random frågestund. Fråga vad ni vill så lovar jag att svara på ALLT!

0 kommentarer



07:06 | March 10, 2011

En unge i minuten

Jag och Calle kollade på programmet En unge i minuten från i måndags på TV4play. Jag började gråta för jag förstod hur jävla ont det kommer göra och vet inte alls om jag känner mig beredd på det här. Vem kommer ihåg att andas “rätt” under smärtchock?

Jag vill göra det tillsammans med Calle för att det känns som en fin grej att göra tillsammans med sin partner, men det är ju fullständigt vidrigt att det bara är en som ska ha ont. Jag är verkligen inget fan av smärta. Jag får inte ut någonting, det känns inte som någon skalp jag plockar. Även om jag inte är rädd för den så ger den mig ingenting och jag har dessutom blivit känsligare med åren. När jag tatuerade de stora linjerna på ryggtatueringen förra året, grät jag som ett litet barn. Det kändes på allvar som att någon karvade i mig med en slö skalpell i tre timmar. Resterade fem sittningar gick bra, men den första var hemsk. Då sa någon till mig att “det här är ingenting jämfört att föda barn”. Ska det verkligen behöva vara så jävligt?

Det fina med smärta är väl att man aldrig kommer ihåg hur ont det gjorde, så det är därför man kan göra det igen. Det är så det ska funka rent psykologiskt. Men jag tänker aldrig tatuera mig igen. Det kanske är läge att börja överväga ett snitt så jag vågar föda fler barn än ett?

0 kommentarer



18:46 | March 9, 2011

Calle spionerar på mig

SSSssurt sa räven..

Jag åkte och hämtade Calle på jobbet idag, passade på att plocka upp nya numret av S.

Insåg när jag kom ut till bilen att jag fått en bot. En riktig lathetsbot. Det är fel på kortläsaren i P-automaten precis utanför oss och man måste liksom gå en promenad på minst 200 meter för att kunna dra kortet. Jag hade lite kontanter i morse så jag petade i dom och tänkte att jag går och fyller på lite senare. Det glömde jag bort och somnade dessutom till ett par timmar på eftermiddagen. Självklart hade jag fått böter.

Böter är kanske det värsta Calle vet och jag skäms som en hund när jag får det. Det än nämligen oftast jag som får det. Men jag har gått från fem till ibland en i månaden sen vi träffades, förbättring. Fast vi har nolltolerans har vi bestämt.

Jag tänkte i alla fall att jag skulle mörka denna och betala den i smyg. Sen kom vi till Tony på hörnet (Syrianen i kiosken mitt emot oss) och skulle hämta ut ett paket. Då säger han:

– Jag har ju ringt dig flera gånger idag Calle. De botade bilen idag.

Calle stirrar på mig, jag nekar i ren nödlögn och förvirring. Vad är det frågan om? Spionerar han på mig?! Är han inte klok? Sen kapitulerar jag och erkänner som det var.

Calle hade tydligen bett Tony ringa och förvarna oss om han ser parkeringsvakter så vi ska hinna ner och lägga i pengar. Men det fick ju helt klart en ny dimension efter idag.

Dagens ros: Anton Hysén, Christiano Ronaldo your next…

Dagens ris: Zara. När klänningen inhandlades var det en sminkfläck (som det alltid är på Zaras kläder). Jag tog en XS för den var inte lika illa däran som den i Small:en. Sen insåg jag när jag kom hem att jag kommer bara kunna använda den en gång, då den var så på gränsen tajt. Skulle idag byta klänningen till en Small, tog Zara:n på Drottninggatan, då den är närmast Calles jobb. Slarvigt nog tog jag fel Zarapåse, den från föräldrabesöket i helgen och i den låg bara barnklädeskvitton. Men jag tänkte att det kan ju inte vara hela världen, prislappen sitter kvar och den är ju uppenbart oanvänd. Men nehej. Managern berättade för mig att man “minsann inte tar tillbaka kvittolösa kläder med sminkfläckar”. Varvid jag frågade varför de då säljer kläder med sminkfläckar. Så nu måste jag gå tillbaka och bli förnedrad en gång till. Jag hatar Zaras kundbemötanden, de är sådana otrevliga skator. Som alltid misstror sina kunder.

Fler exempel tack!

0 kommentarer



17:05 | March 9, 2011

Pandoras ask

Pandoras ask

Eller snuskburken som den förtjänar att kallas. Den är utan tvekan hemmets värsta företeelse. Det började som ett skämt från min sida och slutade på fullaste allvar. Ibland tänker jag att jag bara ska slänga den, men han skulle bli så sårad då.

Okej lyssna på det här, Calle samlar sitt navelludd i den här asken. Alltså det är så äckligt. Jag har frågat flera gånger vad han ska göra med innehållet, vad planen är?Finns det en deadline, ett datum? Men han är väldigt “luddig” (hahaha) och svävande på alla de frågorna.

Man kanske kan karda och sticka något gullig till Penny med pappas navelhår och gammalt tröjskav. Doppresent?

Eller har ni något bättre förslag?

0 kommentarer




08:48 | March 9, 2011

Fråga

Jag har ju nu köpt in nästan allt på babylistan, då jag förutsätter att jag inte kommer orka springa på stan sista månaden. Men jag undrar vilken slags Babynest man ska köpa finns det olika modeller? Fördelar/nackdelar?

Babynest

Behöver man ett Angelcare eller Baby alarm eller är det samma sak? Vad/vilket ska man satsa på?

Angelcare

0 kommentarer