Cookies help us give you the best experience of our site. However, you can change your cookie settings in your browser depending on your preferences. Please read more about our cookies in our Cookie Policy.

11:05 | March 13, 2011

Gästinlägg: Polis-Jonas

Semestersnuten

Efter succén som bloggare på Trollets förra blogg känner jag mig nödgad att fortsätta. Anitha ville som vanligt ta en bild och och jag ställde upp mitt i läsningen av tidningen S som rapporterade om “kändisbröllopet” mellan Calle och Anitha. Visste ni att jag var toastmaster och fick mig en jävla resa på vägen till bröllopet? Anitha ville ha minst tre planeringsmöten i veckan från oktober och hon blev mer och mer gravid för varje vecka. På slutet kom det mail och sms varje timme om nya idéer och saker som måste göras. Nu vill jag starkt varna alla för att ta på sig toastmasteruppdrag för gravida brudar.

Jag har varit borta en vecka och solat lite och när jag igår kom hem hade tydligen Anitha inlett ett “bloggkrig” med en Victor. Exakt vad som sagts och skrivits har jag inte koll på. Men jag kan lova att det skulle inte hänt om jag varit hemma och övervakat den gravida bloggerskan. Men jag skulle nog inte kunnat förhindra att 100 meters-hjälten Victor inte genast ställde sig upp och erbjöd sin stol till den höggravida kvinnan eller för den delen till vilken kvinna som helst. Dessutom tycker jag att det är märkligt att Victor kommenterar det första inlägget på den här bloggen. Han följer uppenbarligen Anithas blogg och vill nu ha lite uppmärksamhet, men Victor sök Big Brother om du vill synas.

Nu till något viktigare, på planet från Gran Canaria såg jag en sjukt snygg tjej. Jag smidde planer på hur jag skulle ragga upp henne vid bagagebandet. Allt gick bra förutom att jag inte lyckades prata med henne. Jag stod i stället helt plötsligt och snackade med hennes mycket trevliga mamma. De hade varit i Puerto Rico på Grancan i en vecka efter att fått boka av en resa till Egypten. Dottern och mamman var klart brunast på planet och dottern var klart snyggast på Arlanda. Känner någon henne, snälla skriv en kommentar här på bloggen. Hon skall bjudas ut…dottern alltså.  Tips som leder mig till kvinnan kommer att belönas!

Nu är dvärgarna otåliga och vill läsa vad jag skriver. Jag kommer återkomma med rapport om den fantastiska tjejen på flight DK1742.

Jonas

0 kommentarer



01:49 | March 13, 2011

?

Jag står fortfarande helt oförstående till allt detta.

Vad som uppenbarligen är det starkaste argumentet till att vara upprörd är att det poneras att Victor minsann betalat för sina biljetter och jag berättade ju som sagt att jag fått min. Vilket egentligen var helt irrelevant i sammanhanget. Jag FICK en biljett av min kompis Helena oavsett om vi stod på listan eller ej så fick jag en gåva av en vän.
Vet man att Victor hade köpt sin eller fått sin, det framgår inte? Är det viktigt för vad som skett här? Det spekuleras att Victor är en fattig student och att biljetten kostar minsann 600 kr det är mycket pengar av ett studiebidrag.
Ingenstans förtäljer om Victor är det. Det är ren spekulation, som blivit en sanning. Han kanske precis som jag, fått sin biljett men den teorin har aldrig förekommit. Har det förändrat utgångspunkten för situationen? Hur som helst, Victor är good cop jag är bad här.


Victor säger att han var där tio minuter innan föreställning och att det fanns en massa platser. Jag var där 15 minuter innan föreställning och det fanns när vi anlände inga platser. Vem far med osanning? I och med att det inte var något annat än “först till kvarn” som gällde i sektionen. Vad hade då hänt om Victor hade gått på toa? Hade jag haft rätt att “ta” hans plats då utan att häda? Eller gäller en stjärtpax även under ett toabesök i en öppen bar?

Vi fick inte heller möjligheten att hämta in en extern stol av arrangörerna som var vår första försök till problemlösning. Varpå jag och mina väninnor frågade Victor och hans bror samt flera andra artigt om det fanns möjlighet att de kunde avvara en stol. Det ville inte Victor eller hans bror och inte några andra inte heller, som jag förklarade i inlägget innan. Då valde en man/auktoritet från produktionen att självmant fråga runt bland gästerna ifall någon kunde avvara en plats till mig. Varpå även han tillsist hamnade hos Victor, som då precis som jag skrev nobelt just gjorde det. Fast inte först när jag frågade honom.
Victor kände sig “hotad”  av auktoriteten till att göra det och han nödgades agera gentleman.

Jag har förstått att tidspassning och betalning går före behov. Det är det som gäller. Jag väger en tredjedel mer än vad jag brukar.
Jag skulle stå och bära 14 kg i två timmar, istället för att en fullt frisk >25 åring självvalt avvarar en plats?
Istället för att vi båda ska få se föreställningen som är själva anledningen att vi är där. Är det enligt er mer logiskt att jag tackar för mig och går hem så Victor och hans bror kunde sitta tillsammans för att se föreställningen. Dialogen dem emellan hade varit lika sprudlande som under ett biobesök. Vilket inte hör hit.
Det som hör hit är det faktum att Victor var ju där först. Hur kan jag anse mig ha rätt till platsen mer än Victor? Det är inte okej någonstans.

Hur kan jag vara en sån vidrig skata? Jag borde hålla mig hemma och inte utnyttja min graviditet till fördelar i samhället. Som att vara så högfärdig att fråga om någon vänlig själ kunde avvara en sittplats i en icke öronmärkt barsektion på en föreställning jag blivit bjuden till. Usch!

Personligen tyckte jag Victors kommentar var väldigt småsint. Men tydligen är jag väldigt fel ute.

Men bra att ni peppar honom och hyllar honom för sitt kurage att stå upp för de köns och åldersdiskriminerade. Men framför allt för att ni tröstar honom för att han fick stå upp och se showen stående precis som ca 70% av besökarna i sektionen gjorde.
Han kunde ju ha ryggproblem för guds skull! Victor kan behöva en klapp på axeln efter att ha blivit tvingad till sådan fullständig förnedring av mig, både ur “skrymmande” hänseende och bloggande.
Hade Victor gått på kryckor och frågat mig om han kunde fått sitta hade jag självklart rest mig utan diskussion. Men nu var det inte så och jag är ju som sagt bara gravid. Jag har mig själv att skylla att bli på smällen och vilja gå på föreställning utan en rekad sittplats till förfogande.

Jag har bl.a fått lära mig genom de här inläggen att jag är en fruktansvärd människa med vidriga ideal, fruktansvärt egotrippad som de flesta misstänkt starkt och länge. Världen kretsar bara kring mig.  “Här på Mama har vi minsann trevligt”. Jag ska vara tacksam och hoppa ner från mina höga hästar.
Jag har inte utläst ett spår av trevlighet i 90% av kommentarerna. Jag antar att man kör lite bootcamp strategi här på Mama i sådana fall, bryta ner, bygga upp och sen bli en Stepford Wife. Så man bara kan prata om det bästa amningsinlägget tills man dör. HÄR VILL VI INTE HA UPPVIGLERSKOR. HÄR ÄR DET TREVLIGT PÅ VÅRA VILLKOR, KOM INTE HIT OCH FÖRSTÖR VÅR FINA HARMONI. DÅ SKA VI MINSANN SE TILL GÖRA DET OTREVLIGT.

Det här är min Mamablogg. Jag tror Mamas redaktion står bakom mig till 100% annars hade de aldrig tagit in mig i “stallet”.

Det ni begär alltså att jag ska be om ursäkt till er och Victor, samt köpa nya biljetter till Victor och hans bror?
Är jag då förlåten sen och ALLT kan rulla på som vanligt? I sådana fall sitter vi i ett tungt moraliskt dilemma här.
Ni kan kalla mig för det ena och det andra anonymt och spekulerar hejvilt om min persona som är helt irrelevant för sammanhanget. För mig är ingenting som vanligt.

Med stor risk för att göra en “Birro”. När ursäkten är gjord så kommer ni ju att fortsätta hata mig i kommande inlägg. Ärligt talat så är jag inte så sugen på det. Ni är hjärtligt välkomna till att sluta läsa när ni vill. Alternativt så slutar jag skriva. För det här är det inte värt någonstans.

Jag har verkligen tappat lusten och ja jag har ju förmodligen bara mig själv att skylla.

0 kommentarer



17:55 | March 12, 2011

Fondueafton!

Nu ska vi ut och smörja kråset! Fondueafton, det är nog första gången jag struntar i Schlagerfinalen. Jag hoppas på Nicke Borg eller Saade. Vilka håller ni på?

0 kommentarer



15:21 | March 12, 2011

Nu lugnar vi ner oss

Jag har varit på stan, ute i det vackra vädret, “lagt håret” och på Retromässan. Kom hem nu och ser att detta har förlorat all rim och reson.

Visst ville jag medvetet provocera med namedroppandet av Fredrik Lindström och småländska. Jag har ingen aning om Victor är från Småland eller inte. Det var bara otroligt roligt att läsa kommentaren på dialekt, det “gnällde” till den- Det finns inget “storstads-översitteri” i det hela. Kom igen jag är ju själv lantis! Jag trodde ni som följt mig ett tag förstod att det var uppenbar humor från min sida. Men jag misstog mig.

Detta misstag har gett så mycket hat runt min person att jag ärligt talat blir väldigt ledsen.

Om det nu är för mycket begärt att vilja sitta ned på en föreställning om man är gravid, rullstolsburen eller gammal, så har jag lärt mig det.

Tack nu vet jag det och ska aldrig göra om detta fatala misstag.

Nu lämnar vi det här och går vidare. Det ska vara härligt här! Kom igen nu, så har vi det trevligt istället.

0 kommentarer




10:15 | March 12, 2011

Bröllopsservisen

Mina föräldrar mor och farföräldrar började samla till min tolvdelars bröllopsservis till mig när jag var liten. Jag tror jag var fem eller sex år när vi gick till Duka och jag fick välja den servisen jag ville skulle bli min framtida bröllopsservis. En perfekt present till julaftnar och födelsedagar. När alla 12-delar var samlade så var säkert ett tioårs projekt till ända.

Men sen stod den där säkert nerpackad i kartonger på vinden i tio år till. För två år sen fick jag sådant dåligt samvete över den så jag hämtade den från föräldrahemmets vind och diskade den och ställde in den i skåpet. Nu har den stått där i två år lika orörd. Användes inte ens på bröllopet, då den borde blivit av med sin oskuld. Jag älskar den men är liksom lite “för rädd om den”. Den har förvandlats en helig kossa. Den har blivit det “finrum” i mitt hem som Lindström/Schyffert ironiserade över i Ljust & Fräscht. Den är orörbar, tar skrymmande plats i köksskåpet och hånar mig varje gång jag öppnar luckorna.

Jag måste bryta denna förbannelse, men hur? Ska jag slå sönder en kopp eller börja vardagsdricka ur den? Jag måste bara ta ur “finrummet” ur den, men hur?

Använder ni era bröllopsserviser?

Hackefors viol

0 kommentarer