Cookies help us give you the best experience of our site. However, you can change your cookie settings in your browser depending on your preferences. Please read more about our cookies in our Cookie Policy.

21:07 | March 16, 2011

John & Yoko?


Näe men det där var väl en konstig stortå? Kolla in “The Claw”.

Hey Leibowitz!…Fortfarande “The Claw”.

http://www.ulrikemccullough.de/

0 kommentarer



12:57 | March 16, 2011

P-piller

Vi sitter här mellan castingintervjuerna och pratar P-Piller.

Jag åt P-piller i en herrans massa år, från 14 års ålder till 29 år. När jag slutade med pillerna tog det nästan ett år innan jag fick min första riktiga mens och efter den kom märkte jag att jag blev förändrad som person.

Jag tycker att jag blev JAG i och med det.Kanske hade det med personlig mognad att göra också. Men helt plötsligt hade jag ett rikt känsloliv, kände av mensvärk och PMS (inte så kul, men på riktigt). Blev personligare och emotionellare. Jag tyckte livet fick fler nyanser. Innan kunde jag stundom vara sluten, bitter och ganska arg. Grät sällan, skrattade självklart. Men jag känner att skratten är mer äkta och hjärtligare nu än innan. Jag gick helt enkelt igenom en personlighetsförändring. Till det bättre. Enligt mig själv. Det tog slut med exet i samma veva. Han måste också känt av min förändring. Jag blev ju faktiskt en ny person.

Jag har hört om att flera förhållanden har tagit slut vid start eller avslut av P-piller. Stämmer detta eller är det en myt? Vad har ni för erfarenheter?

Casting crew

0 kommentarer



20:38 | March 15, 2011

[Jen] & Lasse?

Det som starkast symboliserar avslappning globalt är att ta av sig skona. Oavsett tid och plats.

Jag tror att vi i Sverige är mysexperter. Så fort jag kommer hem ifrån jobbet byter jag om till mjuka plagg utan kännbara sömmar. I början av min och Calles relation så hade han samma kläder på jobbet som i hemmet. Vardag som helg klädde han sig respektabelt. Jag märkte att det störde mig oerhört, även om jag kanske inte sa något. Jag försökte ett tag vara lika proper men blev liksom stressad av “uppkläddheten”. Hemmet är min privata zon här får man vara ful och avväpnad. Det blir man aldrig som uppklädd, man måste tillåta sig själv att vara att avmaskerad.

Därför tror jag N.Y. ibland kan vara en svår stad att trivas i som svensk. Då det inte riktigt finns en hemmamiljö som ett nav eller central punkt på samma sätt som hemmets funktion har i Sverige. Nästan allt i N.Y sker externt, från att äta vardagsmiddags till att umgås med vänner på helgen. Hemmet är nästan enbart till för sömn och ombyte, man är väldigt oprivat. I USA tar man ju dessutom sällan av sig skona i hemma. Single city it is.

Nu har Calle helt begripit värdet med mysfaktorn. Här sitter vi som två Barbapappor i våra mjuka Sweatshirt-plagg. Osexigt absolut, med ack så härligt.

Calle har nu förvandlats till en sån toffelhjälte och gått upp i myset så mycket att hans uppdrag den här månaden är att skaffa oss varsin one-peice. Har han fått för sig. Jag kan verkligen gå långt när det kommer till hög mysfaktor men one-peices, där går min gräns. Detta på grund av barndomstrauma så klart vad annars.

När jag var liten hade vi ett par grannar som hette Jane och Lasse. Ingen kunde riktigt uttala det flärdfulla och exotiska namnet Jane på sättet det borde så de allra flesta kallade henne för [Jen].

Jen och Lasse var de där frigjorda föräldrarna som fanns i umgänget. Deras son Marcus ursäktade, högröd i ansiktet deras mycket kärleksfulla (läs, grovhånglandes, stönades och tungkyssandes offentligt) förhållande. Med att mamma och pappa tycker väldigt mycket om varandra. No shit! Vi barn höll på att tappa hakan i golvet, det där hade vi ALDRIG sett på riktigt. Ibland hälsade man på hemma hos Marcus bara för att få generas lite av hånglandes Jen och Lasse. Men man skyllde alltid på att man ville kolla in ångmaskinen de hade i källaren.

Hur som helst så hade Jen och Lasse varsin velour one-peice med utsvängda ben. Hennes i oxblod, hans i kobolt. Hans med nerdragen dragkedja tio centimeter ovanför naveln, blottades brösthåret. Hennes avslöjade en glipa mellan brösten och att hon inte bar BH. Man fick intrycket av att de knullade jämt. Så de bar de där “kärleksuniformerna” som var praktiska att få av och på fort mellan alla samlagen. Det här är ändå åttiotre typ. I begynnelsen av yuppieeran, sjuttiotalet var sjukt ute. De flesta fäder vid den här tiden bar mobiltelefoner som vägde femton kg, tonade glasögon och slipover. Mammor i Lodenrockar och kiltkjolar.

Nu är min stora fruktan att Calle vill förvandla oss till Jen och Lasse? Jag är rädd. Det här har gått för långt. Ska vi bli [Anijta & Cälle]? Läses på Närkingska.

Mysfest. Calle söker en onepeice för hemmamyset.

0 kommentarer



15:20 | March 15, 2011

Some good some bad…what to do?

Äntligen på tåget till Stockholm, har en otrolig hemlängtan.

Jag ser att mina sköldpaddsränder på halsen blivit skarpare. Såg även tendenser till rynkor under ögonen. Jag har varit lyckligt lottad men att vara gravid runt 33 år tar ut sin rätt. Har ingen lust att Botoxa, kan man göra något annat eller ska man låta det vara?

Fick dessutom en jättebesvikelse härom dagen. Jag har ju sett hela graviditeten som ett lyxigt Detox program (inga cigaretter/alkohol). Men fick veta att kroppen tar typ dubbelt så mycket stryk som en hård helg i veckan.

Man har ju massa extra blod, samt att levern tar hand om bebisens avfallsrester också. Deppigt värre. Det jag dock hört är positivt är att celluliterna kan bli färre efter amningen plockat fett från kroppens alla skrymslen och vrån. Inte mig emot just nu ser jag ut som en gammal tant.

Imorgon är det Profylax dags ska göra en fullständig rapport av detta.

Expandable?

0 kommentarer




12:56 | March 15, 2011

Lilla?


Vad menar dom egentligen?

Sorry för dåligt bloggande, när jag väl fick el så fanns det inget nät. Alltid är det nått…

Vi sitter här i casting för SVTs storsatsning Mot Alla Odds i Malmö. När jag fick nyckeln till konferensen så stod det såhär som på bilden. Fel namn i och för sig men jag är relativt nygift så det är okej. Men hur visste dom att jag är liten? Skriver dom också“Stora Göran Persson” exempelvis? Eller, jag fattar inte?

0 kommentarer