Cookies help us give you the best experience of our site. However, you can change your cookie settings in your browser depending on your preferences. Please read more about our cookies in our Cookie Policy.

07:22 | March 7, 2011

Inlandsförälder

Nu ska jag försöka reda ut begreppet lite vad jag menar med “Inlandsförälder”. Jag ser det som ett generellt begrepp det är delvis riktat till just mina egna föräldrar. Tro mig jag älskar mina föräldrar, inget annat. Men deras “inlandsföräldradrag” förvandlar mig att bli en tonårs-trots-dotter när de vänder den kinden till.

Det finns personlighetsdrag hos “Storstadsföräldern” som inte heller är allt för smickrande men nu pratar vi “inlandsförälder”.

Jag tror problematiken uppstår när man själv bott i storstan ett tag. För att man får lite perspektiv och kanske känner sig rentav lite ballare. Så problemet ligger ju helt klart lite hos en själv också. Men nu har jag bott i Stockholm i 13 år så det där att jag är ballare än “lantisar” har liksom släppt för länge sen. Men ju längre jag varit borta från föräldrahemmet, ju mindre blir deras perspektiv i takt med att de blir äldre. Så det blir svårare att utläsa vad som är ren gubbighet och vad som är “inlandsföräldradrag”. Kombinationen är inte alltid så smickrande.

  • Ett tag exempelvis så envisades de att ha med sig termos och egna smörgåsar när de kom hit och hälsade på. Även fast allt fanns här i lägenheten.
  • De tycker inte om att köra bil i stan. De tycker heller inte om min körstil i stan.
  • Pappa tycker inte om restauranger “med vita dukar”. Vad nu det betyder, men jag antar att han refererar till någon gång han av misstag hamnade på Operakällaren på 80-talet och inte kände sig tillräckligt uppklädd. Då får alla andra restauranger lida för det.
  • Går de på stan för att handla kläder åt sig själva så handlas det bara kläder på de klädkedjor som redan finns på hemorten.
  • De sover över hemma hos mig fast de mycket väl har råd att bo på hotell. Vilket hade varit skönare för alla inblandade.
  • De är kändisimponerade och tycker inte det är konstigt att säga “titta” den kände och personens namn högt. Fast att denne kanske står mindre  än två meter ifrån dom.

Rent generellt så tror jag att “inlandsföräldern” är lite räddare och lite mer hämmad än storstadsföräldern. Men det beror också på angreppssättet av storstan.

Exempel: Åker mamma upp själv med tåg så tar hon sig utan problem via tunnelbana och tvärbana hem till mig om hon måste transportera sig så. Hon hittar även bra inne i city. Skulle jag däremot hämta henne med bil vid centralstationen så stänger hon av hennes orienterade och självständiga del av hjärnan. Hon förstår inte alls var hon är även om hon står mitt på Sergelstorg och kan inte hitta en meter åt något väderstreck utan min hjälp.

Inlandsföräldern förstår inte att de begränsar och självvalt marginaliserar  sin egen roll när de passivt lämnar över sig själva till ens våld. Vilket jag aldrig tvingat dem att göra. De är ju precis som jag en vuxen människa och de har oerhört mycket mer Stockholmskännedom än de flesta andra inlandsföräldrar.

Är man hemma och hälsar på hos dom så är de ju fullt fungerande, självständiga människor. Då sitter de inte bara och väntar på vårt nästa drag. Precis som det borde vara. Varför är det så?

Har ni fler exempel på “inlandsföräldra-drag”?

0 kommentarer



05:54 | March 7, 2011

Calle är vikarie

Missa nu för allt i världen Calle som är vikarie för Jacob ÖqvistThe Voice. Varje morgon i två veckor.

0 kommentarer



10:13 | March 6, 2011

Namedropping

Nu måste jag fråga, jag har fått en del kritik för sk. “Namedropping”. Vad klassificeras som det?

Att jag går på middag med vänner och skriver ut för och efternamn på okända som publikt kända vänner? Eller bara när jag skriver ut förnamn på vänner och har en bild på dem? Jag blir lite förvirrad här.

Vad vill man egentligen veta i en blogg? Ingenting, valda delar eller allt? Mitt incitament när jag började blogga var att berätta om mitt liv, för det är den uppfattningen jag har av den typ av blogg jag bedriver går ut på?

Men vissa vill tydligen att jag ska “dämpa mig”. Så visst kan jag göra det, man vill ju inte göra någon läsare besviken i onödan. Hur vill ni att jag ska formulera mig?

Exempel:

1. Igår var jag på middag, det var kul…

2. Igår var jag på middag med några vänner, det var kul…bild

3. Igår var jag på middag med XX, NN och YY…. Ingen bild.

4. Igår tog jag en fika med Prinsessan Madeleine. (Bild)

Vad läser man helst?

0 kommentarer



09:24 | March 6, 2011

Who's your Mama?

Välkommen till min Mama-blogg

Hej! Vad kul det här känns och vilken högst relevant plattform. Här ska vi fortsätta precis som vanligt och inget kommer vara speciellt förändrat förutom att bloggen heter Anitha Schulman. Inte så ologiskt det heller om ni frågar mig.

Nu ska vi prata lite om det här med smör. Jag trodde innan jag träffade min man Calle Schulman att jag var lite av en smörmissbrukare. Men nej. Jag har inte ens lärt mig ett uns av vad man kan smöra. Efter Calle kom in i mitt liv har jag fått lära mig att Flora är fetare än Bregott och att allt som har vetemjöl i sig är gott med smör. Pannkakor, kanel och lussebullar, pepparkakor mm. Igår fick jag för min onda hals, varm mjölk med honung och smör. Kan ni ana hur gott det var? Om jag har någon Baby-craving så är det just smör tror jag. Vad har ni?

0 kommentarer